Hej halloj det senaste dygnet, vad hände. Smsade en kompis: "Gick ut för att köpa krukväxter kl. 16, kom hem kl. 04 med bubbel i kroppen efter en redig runda på Sture P". Ibland känns det som att livet (universum :)))) vill peta på en genom att kasta in händelser och tillfälligheter som gör intryck. Känner ni igen den känslan? Det senaste dygnet blev verkligen så. Såhär, jag skrev det förra inlägget och traskade iväg för att shoppa krukväxter. Rimlig lördagsaktivitet och helt enligt min plan att använda helgen till att fixa här hemma. Hade en lång lista på grejer som jag ville avverka. Väl på plats i Ringen så shoppade jag inga blommor och bestämde istället med Alexandra att hon skulle komma dit och käka pizza med mig. Vi har pratat om att hänga i flera år men av oklar anledning har vi aldrig fått till det innan. Mitt i pizzan frågade hennes kompis om vi skulle möta upp dem i stan och någon slags unison feeling inträdde. Jag som inte varit ute i Stockholm på mängder med år kände att det var på tiden. Sagt och gjort så åkte vi hem för ombyte och mötte dem i stan. Vid något tillfälle kände jag mig som kusinen från landet när jag insåg att jag var en av få som saknade contouring i ansiktet, men det var gött att dansa och vara ute för första gången på evigheter. Vad ville universum med det här då? Jag blev påmind om att det är rätt värdefullt att inte bestämma prick allt i livet hela tiden, det behöver finnas luft för spontanitet och att det ger så mycket att lyssna när man får feeling och låta den styra ibland. Hade jag automatiskt sagt nej till pizza, häng och utgång hade jag missat att komma närmare Alex, inte insett att Klara tränar på SPR där jag funderat på att börja träna vilket gjorde beslutet lätt att ta, inte dansat, inte ringt min kompis Stefan i gryningen (hans reaktion: Min första tanke när du skrev klockan 04.30 var "varför går hon upp såhär tidig en söndag", haha. Det säger allt om hur sällan jag gör det här) och fortsatt vara så jädra duktig och fixa i lägenheten. Ibland planerar vi och bestämmer allt innan så mycket så vi missar allt som erbjuds längs vägen, för det finns ingen plats för det i redan fulla kalendrar. Och när det vi planerat väl kommer så kanske vi knappt upplever det. Det här var roligt!
