"Såå skönt att bara kunna ta det lugnt utan att känna ångest" - En läsare skrev den här kommentaren och den väckte många tankar. Jag är ju medveten om att "ta det lugnt" inte är helt okej i vårt pressade samhälle. Alltid ska man göra något. Prestera. Göra mer. Men jag tolkar hennes kommentar som att hon alltid upplever ångest om hon tar det lugnt? Är det så för er? Att ta det lugnt och vila, ge kroppen återhämtning eller helt enkelt ta en paus är numera förknippat med något dåligt - att vara lat ... vilket är helt sjukt! Man kan inte alltid vara på, göra och prestera dygnet runt. Vi är inte skapta för det och vi klarar det inte under en längre tid. Det gör att vi gå sönder. Som med allt annat i livet så behöver vi nedvarvning, tid att göra ingenting, stunder att bara finnas till och återhämtning för att ladda och orka. Utan att ta det lugnt så blir det obalans. Låt oss prata om det här. Vad känner ni för att ta det lugnt? Känner ni att ni borde prestera mer än vad ni redan gör? Att det alltid finns något att fixa, att ni är lata om ni inte gör? Ger en kväll i soffan dåligt samvete?
