Vi fortsätter på temat ansvar! Jag skrev ju i ett tidigare inlägg om hälsa och ansvar - två bra grejer som stärker varandra. Jag vill fortsätta prata ansvar, för jag tror verkligen att det händer något med oss och vårt välmående när vi hittar en bra relation till det här med att ta ansvar för oss själva. Hur menar jag då att man kan ta ansvar? Ungefär såhär: → Var ärlig när någon frågar om/vad du vill eller inte vill göra/ha. → Känner du att en vänskapsrelation suger all din energi och att det inte blir någon förändring trots att du försökt att prata med vännen, våga avsluta. → Om du mår dåligt - göm det inte inom dig. Prata med någon du litar på så att någon vet hur det är med dig och kan hjälpa och stötta dig. → Ta egna initiativ för att förändra din situation om du inte trivs. Om du vill utmanas mer på jobbet, berätta det för din chef så att hen vet om det. Om du känner att du saknar goda vänner, gå med i en grupp på FB (t.ex. Friendcation) där fler söker nya vänner. → Om du känner att det har varit alldeles för mycket den senaste tiden och allt du egentligen behöver är att avboka helgens planer och stanna hemma och vila. Gör det. Är ni med? Stort som smått. Jag själv har fått lära mig det här genom åren. Lärde mig tidigt att det är egoistiskt att tänka på sig själv eller sätta sig själv främst. Det enda jag såg som barn och ungdom var att många vuxna i min närhet satte alla framför sig själva - och inte mådde så bra. Jag tänker att det här med egoism och ansvar hänger ihop och att det, som med mycket annat, finns flera nyanser i egoism. Det finns något sunt i att se till att man själv mår bra eftersom vi då har mer att ge till vår omgivning. Mår jag bra så blir jag en bättre mamma, partner, vän, chef osv. Sedan finns det såklart en osund egoism som går utöver andra, där allt bara handlar om en själv. Inte bra för någon. Men att ta ansvar för sitt mående och sitt liv vill jag påstå är sunt. En sund egoism om man så vill.
