Jag funderar på det här med att sluta med saker och varför det är så förbaskat svårt att göra det. Att börja med något nytt är precis lika enkelt som det är svårt att sluta med något annat. Jag blir ibland tokig på mig själv för att just den här grejen att avsluta, våga lägga av, säga ifrån och känna att nu är det nog är en av mina svagare sidor. Det har historiskt sett satt mig i många helkassa situationer. Jag fattar ärligt talat inte vad grejen är. Är det skämmigt att avsluta saker? Ses det som ett misslyckande? Är det någon form av feghet för att vi genom att avsluta ibland inte vet vad som kommer? Jag vet inte. Det jag vet är att jag nyligen tog ett beslut att avsluta något som sedan länge hängt över mina axlar. Som stressat mig varannan arbetsdag och slitit av min energi på ett sätt jag knappt förstått själv. Insikten om att avsluta kom redan för ett år sedan men det har ändå hängt kvar. För att ja, det är en inkomst, det är ju ändå roligt vissa stunder, det är ändå bra att ha, det är tryggt osv. Ni vet. Det har vart så oerhört svårt att bara ta beslutet att nu är det nog. Tills för några veckor sedan då jag kände att ja, nu tas beslutet på riktigt. Det är dags att gå vidare. När det väl var fattat så kände jag mig ett ton lättare. Nu kommer jag kunna lägga energin på annat. Det kommer komma nytt och bra saker av detta. För när vi vågar släppa taget om något så föds något annat. Som ett kretslopp. Ibland är avslutningen början på något nytt och ännu härligare.
