Såhär tio dagar in i nissedörrshelvettettt passar det fint att lyfta den här texten från förra året igen: Nissedörr åh, nissedörr! Så ljuvligt och mysigt med barnets glittrande ögon när nissen busat ännu en gång. Traditionen som börjat rätt oskyldigt och nu eskalerat med det ena mer avancerade än det andra. Jag hittar mig själv med ett vrål när jag ännu en gång gått och lagt mig och försent inser "FAAN glömde fixa nissebuset IGEN" och näck hoppar ur sängen och frysandes försöker vara kreativ i dygnets sista timme. Det rotas i skafferi, görs små spår i vetemjöl och byggs luciatåg med gosedjur, ah ännu en tindrande morgon levererad. Hur skulle man inte kunna fortsätta när hon i förtroende berättar att "mamma jag tror inte att xxx förstår hur viktig nissen är för mig" och började preppa för nissens inflytt innan september ens övergått i oktober. Hur skulle man inte kunna fortsätta när hon lägger timmar på att bygga ett eget nisse-hus av en flyttkartong och skriver välkomnande teckningar till "världens bästa nisse" som hon önskar ska stanna hos henne för alltid. Så jag står i natten och harvar med rödfärgad mjölk och mjukt försöker rita morrhår på de sovande barnkinderna utan att väcka. Glädjen det ger är enorm -och någonstans i bakhuvudet finns vetskapen om att en utskällning väntar när man en dag blir avslöjad.😘Läs även: Plötsligt händer det!
