Ni har frågat hur jag hanterar att min kille är så långt bort i och med sitt pluggande i Singapore och jag vet inte riktigt. Jag vill ju att han ska göra det han vill och skulle aldrig få för mig att hindra honom från att ta chanser att utvecklas, samtidigt så lider jag varje minut och mår oerhört dåligt när han är borta. Vi vill ju helst ligga klistrade vid varandras sida dygnet runt, inklusive vid toabesök ,. ibland. Jag tror på att det är väldigt viktigt att våga längta efter varandra, och genom att stötta varandra inom olika områden och faser i livet kommer vi hela tiden varandra mycket närmare än innan. När jag har mycket att göra mår jag helt okej och kan fylla hjärnan med annat än att sitta och älta och längta. Idag har jag ju tyvärr vart ledig och haft all tid i världen att just älta och längta vilket gjort att jag idag är en skugga av mig själv och mest går runt med en tung klump av saknad som blir mer eller mindre innehållen gråt, därav dagens frånvaro från bloggen. Imorgon är en ny dag, en dag närmare vår återförening och tre veckor tillsammans i solen. ,.
