Den här helgen var minst sagt fullmatad. Kalas för Edith hemma hos Kim (hennes pappa) på lördagen med några få vänner. Middag på kvällen. Kalas för min familj på söndagen. Där emellan städa, baka tårta, fixa, laga mat, tvätta och liknande. I fredags när jag avslutade en rolig arbetsvecka som tagit på krafterna var det enda rätta att strunta i att göra något och bara ligga på soffan. Somnade tidigt och varken städade eller fixade riktig middag. De där stunderna är så viktiga, stunderna där man i förväg ser att det kommer vara full fart i ett par dagar så man behöver undvika att planera in mer. Det hade varit lätt att göra planer även på fredag kvällen eller börja städa hela lägenheten då. Jag övar hela tiden på att lägga in pauser. Det får bli eftermiddagens påminnelse: Se några dagar framåt i kalendern och bestäm redan nu var du kan lägga in en paus, några minuters egentid eller låta bli att göra något viktigt. Det är de där små stunderna som gör skillnad och gör att vi orkar med. Läs även: Det kändes inte så innan, men det här är precis vad jag behöver
