Jag tänker på det här med att älska sig själv. Varför ska vi sikta så högt egentligen? Att ä l s k a sig själv eller någon annan är ett stort steg och något som växer fram med tiden. Tänk när vi går in i en relation - då förvandlas nyförälskelsen långsamt till allt djupare kärlek och till slut är man redo att säga de tre magiska orden. Ingen har en förväntan om att man ska säga att man älskar den andre redan på första eller tionde dejten. Ändå är det direkt där ribban läggs när det handlar om oss själva. Man kan tycka att det borde vara självklart, att vi borde älska oss själva från födelsen, men som med alla relationer i livet så gäller det att lära känna, gilla, uppskatta, bli kär och jobba för en god och kärleksfull relation. Och tillhör man dem som inte är kompis med sig själv, inte gillar sin kropp (kanske till och med hatar) och ständigt letar fel, då är steget till att älska enormt och kan få vem som helst att känna en hopplöshet. Du behöver inte älska dig själv och du behöver inte sätta målet så högt. Börja med att försöka acceptera det du har fått. När du genuint och på riktigt känner att du är där, då är nästa steg att börja gilla någon del, sedan helheten. Och nästa steg är att trivas och att tycka om och sedan kanske du till och med kan känna den där kärlek till sig själv - och först då börjar vi kanske närma oss det här med att älska. Som så ofta annars så handlar det inte om att vara svart eller vit, hata eller älska. Det finns många nyanser och grader där i mellan. Ta ett steg i taget, det är fullt tillräckligt.
