Lyssna på kroppen sägs det, men vad innebär det egentligen. Eva vet inte. Hon har aldrig gjort det. Bara stängt av. Eller räknas det ens som att stänga av när det är det enda normalläget man upplevt. Det har alltid varit så. Alltid i huvudet. Aldrig i en känsla. Aldrig i kontakt med något inom sig. Hon förstår att det inte är hållbart. Den senaste tiden har tankar om att hon snart inte klarar mer plågat henne, men hon slår det ifrån sig, som alltid. Vad är det ens att klara av, det är ju bara att göra. Att stanna upp nu vore fullständigt otänkbart. Hon fortsätter göra. Det kan hon. Hon vet hur hon ska producera. Beta av. Check. Check. Check. Färdigt. Flödet på alla måsten är konstant. Hon fortsätter. En morgon är det annorlunda när hon slår upp ögonen. Vänta nu. Vad pågår. Hon försöker resa sig men får inte riktigt grepp om sig själv. Vilken ände är vad. Pulsen rusar, oron slår till. Var börjar och slutar hennes kropp egentligen. Snälla nån, samla ihop dig kvinna tänker hon. Helvete. Till slut får hon ihop sina olika kroppsdelar och tar sig till badrummet. För första gången på länge möter hon sin blick i spegeln. Helvete igen. Det är tomt. Ingen hemma som man hör ibland. Finns det en själ bakom den där döda blicken. Nej hörs en röst i huvudet. Du är ett skal fattar du väl. Vad kan du förvänta dig när du behandlar dig själv såhär. Jamen vad i helvete ska jag göra då. Hon vill skrika. Gör det inte såklart. Plockar upp den färgade dagskrämen. Skruvar av korken och smörjer noggrant. Borstar på rouge och drar med van hand den svarta linjen längs ögonlocket. Där är hon ju. Mascara. Nu. Vem behöver en själ när man har allt det här. Hon möter blicken igen. Bestämd den här gången. Grimaserar. Det är så hennes leenden ser ut nu för tiden. Rösten i huvudet igen - du kommer falla snart, sluta lura dig själv. Eva orkar inte ens försöka argumentera. Det är sant. Kanske det enda som är sant med henne. Hon längtar så intensivt efter att någon ska se igenom allt hon visar. Fasaden hon monterar på nytt varje morgon. Snart kanske någon ser igenom henne. Snart kanske hon vågar se sig själv.
