Det här med att äta är inte så enkelt som vi kunde hoppas. Många har idag en snedvriden relation till maten utan att ha en uttalad ätstörning. Det kan handla om att äta som tröst, äta för att döva jobbiga känslor eller äta för att straffa sig själv. Det kan handla om att pendla mellan att trycka i sig vissa stunder och svälta sig nästa. Det kan handla om obalans, ångest och onda cirklar. Ni är så otroligt många som mailar, berättar och skriver om er matångest och jag vill att vi pratar mer om det. Vad har ni för relation till maten? Håller ni igen på dagen för att gå loss på kvällen? Är mat ett sätt att dämpa ångest och samtidigt något som skapar mer ångest? Äter ni för att döva känslor? Är ni i ”allt eller inget- tänket”? Ni är så fantastiskt generösa när det kommer till att dela med er , berätta och många hittar stöd av varandra i kommentarsfältet. Det här behöver pratas mer om. Var gärna anonym om du vill. Det viktigaste är att vi pratar om det.
