Jag och min kille är otroligt olika på många plan. Vi ser det som att vi kompletterar varandra och det är fint. Men ibland blir olikheterna så övertydliga att det är roande. Som att han är uppvuxen på västkusten i Sveriges mesta sommarstad medan jag är född i dalarnas längdskidspår. Jag hyllar vintern, går glatt ut och pulsar i snön och ser det som gratis träning medan han svär över kylan och smyger till gymmet för att gå morgonpromenad på ett löpband. Igår kunde jag inte låta bli att ge honom en halv predikan om varför det är så otroligt viktigt att komma ut under vinterhalvåret, om att snön ger effektivare promenad och att den kalla luften piggar upp och bla bla bla ,. När jag klev upp i morse möttes jag av en varmklädd och snöig kille som just avslutat en uppfriskande promenad UTOMHUS i skogen! Jag dog lite av lycka och prisade mitt lyckade ordbajsande. .
