Det här med "duktig flicka" är något som jag ofta snuddat på och berättat om en del om mina egna erfarenheter. Det är något som vi inte kan prata för mycket om och som på något sätt ändå lyckas slippa rampljuset. Jag känner till alldeles för många unga tjejer och kvinnor som någon gång under det senaste året på något sätt har närmat sig den berömda väggen. Jag var själv där för ungefär ett år sen och det är något jag aldrig vill uppleva igen. Den likgiltigheten som kom av att jag började närma mig kollaps var något av det obehagligaste jag känt. Att kunna spendera timmar med att stirra i väggen utan att kunna greppa en enda tanke är både skrämmande och farligt och jag blir nästan gråtfärdig när jag tänker tillbaka på alla dagar då jag beskrev det som att jag hade gröt i huvudet. Jag nämnde en rad tips i förra numret av Veckorevyn: Eftersom jag är bra på att vända saker till det positiva försöker jag se det som att det var en oerhört nyttig erfarenhet som kommer hjälpa mig att bli en bättre person och yrkesmänniska. Jag håller fast vid det gamla ordspråket "det finns inga misstag, bara erfarenheter". Det viktigaste av allt är kanske ändå att inse att vi inte kan vara bäst på allt och att det är bättre att göra två saker ordentligt än att göra sju saker halvdant. . Vill ni läsa mer om mina upplevelser från att gå in i väggen kan nu läsa HÄR . Tyvärr verkar de fösta inläggen i serien ha fallit bort när jag bytte bloggportal. .
