Jag kan lättvindigt erkänna att jag har drabbats av det glada höstsyndromet. Jag dricker te tills jag ramlar i koppen, jag missbrukar tända ljus och hinner knappt få av mig skorna innan jag tagit på mig raggsockorna. Jag kikar försiktigt ut på morgonen, tar glatt på mig mössa och kliver ut i den friska luften med största vinterkläderna. Jag kryper upp i soffan på ett sätt som bara går på hösten och jag googlar på äppelpaj, äppelmos och äppelmys ,. jag är helt enkelt totalt nyförälskad i hösten och allt som den innebär. Häromdagen lyxade vi till det med hundra ljus en helt vanlig veckodag, bara för att det är så mysigt att äta i ljusskenet. Till och med min kille dricker te som aldrig förr. Det är något speciellt med hösten och vi kan inte låta bli att bli förtjusta i den.
