God förmiddag! Skrev precis ett intro till dagens gäst i min podcast Ofiltrerat och avslutade med frågan: Hur bemöter hon sig själv när dagsformen inte är på topp? En intressant fråga på alla sätt. Om du riktar den frågan till dig själv - hur bemöter du dig själv när dagsformen inte är på topp eller rentav känns risig? Accepterar du den och gillar läget? Eller lägger du locket på och kör oavsett? Berätta gärna! Mitt eget svar på den frågan har förändrats genom åren. Länge var det locket på, stänga av och köra vilket resulterade i en vilsen och avtrubbad relation till mig själv, ingen kontakt och slutligen en utmattningsdepression. Efter det behövde jag lära om och ändra beteende. Det betyder inte att jag så fort dagsformen är trött eller innebär låg energi bara stänger ner dagen - det innebär att jag jobbar med mig själv utifrån de förutsättningar som råder. Jag kanske bokar om sådant som går att boka om, jag kanske ombestämmer mig och prioriterar på ett annat sätt. Jag kanske är extra noga med att äta ordentligt, ringer någon som jag kan ventilera med, ser till att komma ut och röra på mig eller lägger mig extra tidigt för att fylla på med sömn. Jag lyssnar in var jag befinner mig och agerar därefter, vilket gjort enorm skillnad för hela mitt välmående. En del dagar är det lättare än andra såklart, men att förändra det beteendet är en avgörande skillnad för både relationen till mig själv och förutsättningarna som finns för mitt välmående. Som jag skrivit många gånger: Öva på att acceptera dagsformen som den ÄR, istället för att bestämma hur den ska vara. Läs även: Ett bakslag är att ta sats!
