Jag och några vänner pratar ofta om kontrollbehov. Vi är olika i hur vi förhåller oss till kontrollbehov. En av oss har ett uttalat kontrollbehov och beskriver ofta att hon alltid (försökt) kontrollera livet. Jag upplever mig ha rätt lite kontrollbehov och är mer "tar det som det kommer" och den tredje av oss är någonstans mitt emellan. Jag tror att alla har ett visst kontrollbehov och att det är rimligt att ha det i vissa situationer. Om jag t.ex. är ny i en situation där det krävs mycket av mig, som när jag skulle programleda Lyckomaten, så upplever jag ett större kontrollbehov än jag är van vid för att skapa förståelse för vad som förväntas av mig, vad jag ska göra, hur det ska gå till och så vidare. Men det är skillnad på att uppleva ett visst mått av kontrollbehov i vissa situationen och att låta det dominera livet. Att försöka skapa kontroll är väl ett uttryck för att försöka skapa trygghet, om än en trygghet som blir falsk. Jag tror att det är sunt att vara medveten om sitt kontrollbehov och att försöka jobba med det. Jag tror att det är sunt att försöka låsa upp och släppa sitt kontrollbehov så mycket man kan och försök landa i tillit istället. Att bygga den där tryggheten inom sig istället för i att försöka kontrollera saker och ting. Hur skulle du beskriva ditt kontrollbehov? Upplever du att det är till din fördel eller gör mer skada än nytta?
