Bild på mig som sjuåring.För några år sedan skrev jag ett inlägg om hur jag väljer bort lördagsgodis som koncept till min dotter. Det är fortfarande ett av bloggens mest lästa inlägg någonsin. Jag skrev inlägget när hon var tre år gammal. Det är fortfarande en ganska skyddad ålder där fredagsmys, Mello och annat inte riktigt tagit sig in som en viktig grej - alltså lättare att parera. Nu går hon i förskoleklass, möter stora barn på skolan varje dag och världen ser helt annorlunda ut för en sexåring än en treåring, såklart. Jag tror fortfarande att sättet vi presenterar sötsaker på formar hur våra barn hanterar dem. Om man gör en stor grej av sötsaker, sätter etiketter, använder i bestraffning etc så kommer de troligtvis att få mer "makt" över en i form av att det blir spännande, lite förbjudet, svårt att låta bli och liknande. Vi har fortfarande inte konceptet lördagsgodis här hemma. Däremot har fredagsmyset blivit en helig institution sedan framförallt skolan började. Vad som ställs på bordet varierar så det är både sötsaker och frukt eller grönsaker. Det är fortsatt ganska likt det jag skrev om i inlägget. Ibland är det fika mitt i veckan, ibland en glass efter maten och många gånger blir det nej när frågan om dessert eller sött kommer. Som jag skrev i det uppföljande inlägget "bara för att vi inte har konceptet lördaggodis betyder det inte att hon får allt hon pekar på" - jag undviker ytterkanterna. Gränsdragning är precis lika viktigt som att omge mat med andra värden än bra och dåligt. Det viktiga är att försöka bidra till en sund och okomplicerad relation till mat och jag tror att hur vi pratar om mat är en del av grunden. Mycket är sig likt och helheten densamma. Som jag avslutade sist så är det vi föräldrar som sätter tonen. Vi pratar inte illa om kropp, ätande eller mat. Vi pratar inte om vikt, negativt om utseende eller att vi inte kan äta det eller det. Den där gamla klyschan om att barn gör som vi gör och inte som vi säger är väl den kraftfullaste sanningen som man tålmodigt får tugga i sig i föräldraskapet. Ju äldre hon blir desto svårare kommer det såklart att bli. En tonåring gör ju prick tvärtemot och utsätts för betydligt svårare påtryckningar som energidrycker, hoppa över skollunchen, köpa godis 24/7 för egna pengar och ännu värre droger etc. må det aldrig hända. Är tacksam över att det än så länge handlar om en snart sjuårings värld. Ett år i taget 🥰Hur resonerar ni kring godis, sötsaker och hur vi pratar om mat och ätande? Läs även: Varför inte lördagsgodis?
