Det fanns en tid då jag alltid skyndade mig. Jag tävlade med andra cyklister när jag cyklade till jobbet. Jag gick snabbt - hela tiden oavsett om jag hade någon tid att passa. Jag försökte effektivisera allt. Jag läste mailen i telefonen även fast jag inte hade tid att svara. Jag kastade mig fram på morgonen. Jag försökte göra flera saker samtidigt. Jag skyndade mig hela tiden. Oklart till vad. Idag skyndar jag mig sällan. Jag gör saker långsammare än innan. Jag övar på att göra en sak i taget. Jag försöker att vara effektiv utan att tänka att jag ska effektivisera hela livet. Jag har inte längre mailen i telefonen. Jag cyklar i normalt tempo. Jag sitter på en bänk och bara är ibland. Mitt tempo har sjunkit och med det så har känslan av att vara jäktad eller till och med stressad försvunnit. Nu när jag skyndar mig mindre och låter saker ta sin tid och stoppar in små pauser så upplever jag mindre (och oftast ingen) stress i min vardag. Och med det så mår jag betydligt bättre än innan. Att en sådan liten sak som att skynda sig mindre kan ha sådan effekt på vårt välmående. Prova själv! Reflektera över vilket tempo du har i ditt vardag och prova att aktivt ändra det drastiskt i några dagar. Vad upplever du?
