Jag pratar ofta om att vi behöver lära oss att lyssna på vår kropp – oss själva. Det kan vara lättare sagt än gjort och kräver en viss övning för att man ska förstå signalerna som vi får. Ett bra sätt är att ge sig själv en stunds reflektion och känna vad kroppen försöker förmedla. Och precis det tänkte jag göra i det här inlägget. » Jag är gasig och bubblig i magen vilket är ett tecken på stillasittande. Blir alltid så när jag reser och är ovanligt stillasittande, vilket jag ju är nu när jag är i Malmö varje vecka. » Jag längtar så väldigt mycket efter en rejäl löprunda. Fantiserar om att få ta på mig skorna och bara släppa ut stegen. Tankarna vandrar ofta dit och jag känner i hela mitt väsen att jag behöver röra på mig. » Jag är väldigt stel i axlarna och det känns klumpigt, som att något stoppar upp flödet. Vet att jag skulle må väldigt bra av mer regelrätt styrketräning vilket också påverkar cirkulationen positivt. » Jag har varit väldigt trött och ovanligt segstartad på morgonen de dagar jag vaknar i Malmö, trots 8 timmars ostörd sömn. Det tolkar jag som en reaktion på att plötsligt få betydligt mer sömn av bättre sömnkvalitet efter störd sömn under 16 månader + graviditeten. Kroppen fyller på vad den behöver helt enkelt. » Jag tänker och funderar mycket, mer än jag vanligtvis gör och jag återkommer ofta till tanken om att jag vill börja gå och prata med den person jag tidigare gick till. För att få reda ut vissa saker och bolla allt som pågår i livet med någon utomstående. » Jag känner mig klarare i huvudet och minnet känns lite skarpare än för bara en månad sedan. Det blir helt enkelt någon typ av återhämtning för min ex-utbrända hjärna att få fokusera på bara en sak i taget (jobb och mig själv) när jag är i Malmö. Ungefär så. Vad berättar din kropp?
