Jag började minska på köttet för några år sedan och idag äter jag fisk, mjölkprodukter eller veganskt. Tidigare har köttfärs i form av köttfärssås och biffar gått bra och även korv, men det är inte gott längre. Kyckling kan fungera, men gärna inte. Sammanfattningsvis så vill jag nog hoppa över köttet helt på sikt, både på grund av miljöskäl och för att det inte är gott längre. Men något som är ännu viktigare än hur jag själv vill äta är att Edith växer upp i en miljö där maten är förknippad med något härligt, okomplicerat och utan förbud. Det är så viktigt att hon ser mat som något gott och förknippar det med glädje och samvaro. Därför vill jag inte hamna i "mamma äter inte det där så därför lagar vi den här specialmaten" eller liknande. Kim vill inte överge köttet men äter gärna vegetariskt, bara inte jämt. Vår utmaning blir alltså att hitta en bra balans i det här. Spontant så tänket jag att det lättaste är att servera både köttfärsbiffar och halloumi på bordet och att man plockar det man själv vill ha utan att göra någon grej av det. Och att ibland är rätten helt vegetarisk och då är det lika självklart som när den inte är det och det finns vegetariska tillbehör. Jag vill helt enkelt ha era råd och erfarenheter här. Hur gör ni om någon eller några i familjen äter olika på grund av allergi, miljöskäl, inte tycker om, intolerans eller liknande? För att man vill eller behöver äta olika handlar ju inte bara om vegetariskt eller ej. Benämns det eller är det bara självklart att alla äter det den vill och kan? Alla tankar här är guld värda! Tack och kram!
