,. jag kunde inte låta bli att dras ner i sorgen när jag vandrade förbi floderna av blomster som nu täcker Oslos gator. Människor, vänner och familjer höll varandras händer, lät kärleken, sorgen och styrkan flätas samman med färska blommor, kramar och tårar. Aldrig har Oslo varit så tyst som nu, aldrig har jag värdesatt mitt och mina käras liv så mycket som nu och aldrig har jag sett en sån tragisk historia på så nära håll. ,. jag kan inte annat än att hålla mina nära lite närmare och tacka att de jag känner i Oslo inte råkade illa ut.
