Tusen tack för alla peppande ord i förra inlägget! Att kämpa med den här sjukdomen är en gedigen bergbana som ständigt skapar nya svängar och stoppljus. För utomstående kan det vara otroligt svårt att sätta sig in i hur det är att vara sjuk i utmattningsdepression/utmattningssyndrom. Jag försöker förklara såhär: "Tänk dig att du är en bil. Du har vissa basfunktioner som att gasa, bromsa, växla osv. Du har även mängder med roliga extragrejer som AC, rattmuff, fönsterhiss, musik, telefonladdare, snygga fälgar, matt lack och en prsonlig nummerplåt. Saker och ting som gör bilen cool, smidig och personlig. När du drabbas av utmattningssyndrom faller dessa extragrejer en efter en. ,.plötsligt får du veva upp fönstren för hand, nummerplåten har trillat av och fälgarna har blivit stulna. Bensinen börjar tryta och plötsligt har du fullt upp med att få bilen att ta sig framåt." Trots att det är en högst skämatisk jämförelse så brukar den fungera för att få utomstående att lättare förstå. I och med att hjärnan blir så utmattad så slås alla "extra" funktioner av då energin inte räcker till. Som när jag: ,. fick tung mjölksyra och andnöd av att gå upp för våra tre trappor. ,. tappade närminnet och fick lära mig att skriva upp a l l t. ,. behövde förbereda mig mentalt i tre dagar för att orka ta en dusch. Kan fortfarande ha dagar med dessa symptom men det är på en helt annan nivå än tidigare. Minnet undrar jag om det någonsin kommer återhämta sig.
