ELIN FRÅGAR: Du verkar vara en himla fin person, har följt dig länge & fått vara med på allt ifrån träningspass, inspirerande mat till utbrändhet & ångest. Min uppfattning är att du är tålmodig utöver det vanliga, är grymt snäll & omtänksam, att du, trots ångest och deppdagar, lyckas vara klok och förlåtande, att du aldrig trillar av banan när det gäller mat och bara äter en korv med bröd för att du inte orkar annat, att du & din kille har ett alltid fantastiskt förhållande med enbart kärlek och förståelse för varandra.. Aa jag kan fortsätta i all evighet med superlativen. Men någonstans undrar jag om det här stämmer? Menar inte att du vinklat saker för att få dig att framstå såhär utan mer att jag tolkar det så. Har du några riktigt ”fula” sidor? Du vet sådant som en är mindre stolt över. Som att en är svartsjuk, avundsjuk eller tjurig utan anledning eller bara allmänt irriterad på sin pojkvän vissa dagar för att han går så himla fult. Isåfall, kan du inte berätta om dom? FIA SÄGER: Oj, vilken fantastisk komplimang och vackra ord! Tack! Det där är otroligt svårt att svara på och att bedöma sig själv som fantastisk är inte så lätt. Att jobba som Personlig Assistent på sidan av skolan lärde mig att uppskatta det lilla, göra det bästa av situationen och att alltid försöka. Jag är oerhört tacksam för dessa år som assistent då det lärde mig massor av värdefulla insikter och erfarenheter. Att se människor med funktionshinder och handikapp glittra är oerhört inspirerande och stärkande. Vi vet inte hur bra vi har det med friska ben. Sedan har jag påverkats och färgats mycket av mitt år i USA, den psykiska misshandeln jag utsattes för och utbrändheten som jag nu går igenom. Jag har vackra människor i min närhet som jag inspireras av och alltid ställer upp. Ang. det du skriver om att vara förlåtande så är det något som växt fram och som jag behövt lära mig i min utbrändhet, annars hade jag inte klarat mig. Det går inte att vara på botten med grov ångest, självhat osv och samtidigt motarbeta sig själv. För mig har det inte fungerat. Har verkligen fått tänka om och insett värdet av att vara på min sida i allt jag gör, jag lär mig fortfarande. Det här med maten och äta korv med bröd handlar inte om att jag aldrig äter onyttigt. Vi äter allt från lax och grönsaker till en hederlig korvstroganoff med grädde. Just korv med bröd finns inte hemma så ska det gå snabbt blir en salt äggröra eller smörgåsar. Vi äter det som syns i bloggen, allt från raw food-bollar till sockerbomber till kärleksmums. Både jag och min kille älskar mat och äter gott, oavsett om det är grön smoothie en dag och thaimat nästa. I och med att mat är ett av mina största intressen väljer jag att lägga mycket tid, energi och slantar på att laga bra och framförallt god mat. Det här med fula sidor och sådant som en är mindre stolt över finns självklart. Som att jag vissa dagar inte orkar med mig själv. Vissa dagar drabbas jag av en djup hopplöshet och känner att ingenting är värt, då blir jag sur, ledsen och grinig. Jag lämnar ofta disk till min kille och han ansvarar fullt för tvätten då jag tycker det är världens tråkigaste syssla. Ibland gör jag mig själv stora otjänster genom att inte lyssna till mitt eget bästa och det går tyvärr ofta ut över Kim. Under utbrändheten har han fått ta enormt mycket oförtjänt skit när jag haft ångest, vart uppretad och den enklaste vägen har vart att ta ut det på honom. Vi har ett otroligt fint förhållande som vi båda jobbar aktivt för att behålla och underhålla. Han är min bästa vän. Ingen är perfekt och det är inget att sträva efter. Men genom en grundkärlek till sig själv och sin partner tror jag att en kan komma långt. Och att ha respekt, tålamod och ödmjukhet inför andra människor. Och kanske det viktigaste: att vi är vår egen bästa lagkapten och inte motarbetar oss själva. OCH kom ihåg - en blogg är en blogg. Det är en så enormt liten del av en människa och hens liv. Det är "bara" en blogg. ,. nu blev det för långt. Hoppas ni orkade plöja igenom : )
