"Jag och en vän pratade om det faktum att hon har svårt att gråta. Jag är ju likadan när det kommer till att gråta av sorg eller för att visa mig svag. Jag biter ihop så länge jag kan. Men det är inte så konstigt. Har ni tänkt på hur vi behandlar våra känslor olika i vårt samhälle? Glädje, lycka och positiva känslor får sitt utrymme. Man ska vara glad. Man ska tänka positivt. Man ska älska. Men ilska, sorg, smärta, frustration, negativitet och allt det där tystas ner. Det blir obekvämt. Det stängs in. Vi lär oss tidigt att man inte får spela ut hela sitt känsloregister. Jag är övertygad om att det här, som kan verka som en bagatell vid första anblicken, påverkar oss mer än vi tror. Skulle vi må bättre om vi vågade agera ut vår frustration, ilska och även de jobbiga och negativa känslorna när de drabbade oss istället för att trycka dem inåt? Skulle vi ha mindre psykisk ohälsa om vi vågade vara helt ärliga med hela vårt mående och visa oss precis som vi är? Jag tror verkligen det. Ändå får jag jobba aktivt varje dag med att bli bättre på att släppa fram alla mina känslor eftersom jag är lika påverkad som alla andra av vår norm som säger att vi inte ska gråta och enbart älska livet." Skrev den här texten för några år sedan och tänker att mycket har hänt inom mig sedan dess. Vet att jag fortfarande har inarbetade mönster av att trycka bort, bita ihop och stänga av, men utmanar dem hela tiden. Förra året utmanade verkligen. Det hjälpte mig att släppa fram och tillåta mig att vara i precis det jag kände. Men upplever fortfarande att glädje premieras och att "det är bättre att vara glad". Att vi uppmuntras att ha en glad fasad för att inte ställa till med dålig stämning och allt det där. Är det en enda sak jag vill uppnå med mitt föräldraskap (det är ju såklart massor men för att välja något) så är det att lära Edith att hon har rätt till alla sina känslor. Att alla känslor är lika värdefulla, om än jobbiga och obekväma att vara i och förhålla sig till. Tror att vi har mycket att vinna i att lära oss att bemöta våra egna känslor. Att tillåta oss alla känslor och samtidigt förstå att känslor inte är ett facit. Att agera i affekt och på känsla leder sällan till något gott. Det är en fin balansgång det där. Vad tänker ni om det här? Läs även: → Projekt i livet kräver att du är extra snäll mot dig själv