Ni vet den där känslan av glädje - ett plötsligt och starkt pirr som slätar av en på några sekunder och sedan står en där, med ett fånigt leende och undrar vad det kom ifrån. Ungefär så har jag känt mig de senaste dagarna. Påsatt, fast av glädjen. Har kommit på mig själv med att stråla i spegeln, känna mig trygg i kroppen och sträcker på mig. Trivs. Känner en skön känsla i bröstet och skrattar mycket och högt. Liksom garvar. Har saknat det. Att få brista ut i ett riktigt hjärtligt hästgarv, med tandkött och magknip. Det är fantastiskt. Jag vet att det inte alltid är så här och att den här kraftiga livslusten kommer i perioder. Kanske känner du att du saknar den just nu, kanske har min mattats redan imorgon. Oavsett vilket så vill jag lova mig själv att tillåta och uppmuntra den när den förför mig. Ge mig hän när den vardagliga lyckokänslan rider min kropp. Släppa ut bubblet i magen och fånle när jag cyklar genom stan. Ta i från tårna när garvet kittlari halsen. Tillåta mig att njuta. Glädjen är alltid välkommen. ,. ett fångat och alldeles underbart fulgarv. Foto av Erik Dilexit.
