Jag bläddrade tillbaka i arkivet för att se vad jag skrivit tidigare. Det hjälper mig att komma igång när orden inte ramlar ur av sig själva. Hamnade i kategorin "mammalivet" och läste ett inlägg från när jag för första gången satt på ett café och jobbade sedan Edith kom. Så mycket livet ändrats sedan dess. Det var i januari 2018. Strax över två år sedan. Livet ändrades på alla sätt då, när min bebis kom. Livet ändras på alla sätt igen ett år senare. Nu sitter jag här och livet ser helt annorlunda ut, igen. Det är nog en av de saker som jag finner mest tröst i när saker känns tungt - att livet alltid överraskar och att det som känns jobbigt vänder en dag, ofta när vi minst anar det. Bara den senaste månaden har gett mig två upplevelser som jag aldrig hade kunnat tro eller gissa mig till i februari. Det får mig att känna att jag lever. Att saker jag inte har en aning om lurar runt hörnet och att det är spännande. Men att jag orkar tänka så är för att jag känner att jag mår bra just nu (ta i trä). När jag är nere och dippar är det svårare att landa där i tanken. Men jädrar vad seg jag är. Visst hade jag behövt någon timme till av sömn inatt men det är också den här jobba hemifrån-dimman som nu börjat breda ut sig. Är så seg. Längtar intensivt till någon slags vardag igen. Läs även: » Hur resonerar vi kring Edith och mat? Får hon ha paddan vid matbordet? ♥
