Jamen, jag är ju precis lika inrutad som alla andra. Tar automatiskt ost och gurka på mackan trots att det är en rätt trist kombination. Undviker rött för jag tror att jag är blek, trots att jag älskar röda kläder och oftast känner mig fin i det. Tittar omedvetet efter samma typ av sneakers när jag handlar skor, trots att jag har fyra liknande hemma. Dissar en viss typ av böcker för att jag tänker att jag inte orkar ta mig an den just nu. Går samma väg för att det är enklast. Promenerar samma runda i skogen trots att det finns tjugo andra alternativ i närheten och så vidare. Någon som känner igen sig? Jag upplever att vi människor är väldigt inrutade. Ibland kan det vara härligt och hjälpsamt. Efter min utmattningsdepression så vilade jag i det inrutade. Det inrutade hjälpte mig att spara energi eftersom allt som är inrutat sker automatiskt. Även nu när jag lever ett friskt liv så är jag fortsatt inrutad med vissa saker. Ibland är det härligt och ibland blir jag irriterad. Jag är också sådär att jag lätt fastnar i något (som ost och gurka trots att jag tycker det är betydligt godare med ost, tomat, flingsalt och basilika) och gör det av bara farten i en evighet - tills jag kommer på att jag fastnat och då bryter det. Jag tror att det är viktigt att bryta det inrutade ibland. Inte alltid, för jag tror fortfarande på att hitta vila i det inrutade, men ibland behöver vi få krydda upp livet med något annorlunda och något nytt. Få till något som inte gjordes senaste igår och hela veckans om var.
