Det kom en fråga om hur jag hanterar mitt stundtals dåliga självförtroende och vilka punktinsatser jag gör när jag mår dåligt - och då slog det mig, det är ju inte när vi mår dåligt som vi behöver göra några insatser eller jobba på vårt mående. Det är ju tiden där i mellan som är viktig. Hälsa kan vara många saker men det är kanske framförallt att bygga en såpass trygg grund att vi kan hantera motgångar, svackor och dåliga perioder bättre. Det kommer göra att vi kan stå lite stadigare när det gungar. Det är inte när jag redan mår dåligt som jag måste försöka vara stark och klok, det är ju i perioden som var före eller som kommer efter. När jag mår dåligt så har jag sällan förmågan att göra annat än att bara rida ut det och även det är ibland övermäktigt. Att försöka bota sitt dåliga mående eller att ha ett strategiskt tänkande skulle nog bara kännas mer pressande och stressande. Nu när jag tänker på det så är det nog en ganska bra beskrivning för hur jag resonerar kring min hälsa, utan att jag kanske formulerat det såhär tydligt tidigare. När jag mår bra så finns kraften att fylla på med sådant som ger energi - fysiskt som psykiskt. Då aktiverar jag mig, möter utmaningar, har stora mängder tålamod och låter självförtroendet frodas. När jag mår bra så finns förmågan att ge näring till allt det där som är grunden, oavsett om det handlar om att jobba effektivt, näringsrik mat eller att orka vara social i långa stunder. Och när jag mår dåligt och hamnar i svackor så har de bra och näringsrika perioderna förhoppningsvis lagt sig som en mjuk matta under fötterna så jag landar lite mjukare och inte är så hård mot mig själv när det bara handlar om att ta sig igenom dagen. Ungefär så.
