Jag sitter på ett café med en varm kaffe och finns till. Jag skriver ett sms till min kille och berättar att idag är en bra dag. Jag har på mig fina kläder, har utsläppt hår och känner mig piggare än på många dagar. Just idag orkar jag ta tag i saker utan att det känns som att huvudet ska sprängas av ansträning. Just idag tror jag att jag är frisk från stressen och känner några försiktiga pölar av inspiration bildas i kroppen. Samtidigt inser jag hur dum jag är som tror att jag är frisk bara för att jag plötsligt känner energi. Som en eld som flammar upp vid minsta lilla antydan till syre. Det här får ta tid och det ska ta tid. Jag är inte frisk bara för att jag har en bra dag och jag är inte dum i huvudet när jag sitter helt darrig och stirrar i en kvart på en tallrik som ska diskas men inte orkar. Jag är bara mänsklig. ,.
