I år har jag verkligen försökt. Försökt att välkomna våren med glädje. Det började för en månad sedan när vi började inse att vintern aldrig riktigt kom i år. Det började bli vår i luften och ibland kvittrade en fågel. Snön kom och gick lika snabbt som jag insåg att solen kändes värmande. Mer värmande och inte lika farlig som tidigare. Jag kände förändring, kände att i år kanske det händer. I år kanske jag kommer älska våren lika mycket som alla andra svenskar. Kanske kommer jag känna den där kärleken, känna att perioden är värmande och snäll. Jag försökte verkligen och trodde faktiskt på det. Fram tills nu när verkligheten kom. Våren känns idag precis lika obehaglig och jobbig som tidigare. Jag vet att vi är få som har svårt för den men att vi finns. Vi som inte kommer väl överens med solens första starka strålar och som helst vill gömma oss inne när den kommer. Jag är en av dem. Är du? Låt oss prata om våren och hur den får er att känna. Får ni den där härliga energin eller känner ni er deppade? Är våren en årstid som ni älskar? "Den där våren. Så naken, vilseledande och obehaglig. Plötsligt syns varje dammkorn, livet känns blottat och huden är blek. Solen lyser aldrig så starkt som nu och många känner sig ledsna. Ifrågasätter, vill stanna hemma för att damma hyllor och någon berättar att flest människor ..." klicka här för att läsa förra årets inlägget om våren.
