Att vi människor har olika referensramar blir mer och mer tydligt för varje dag som går. Jag minns fortfarande vilken uppenbarelse det var i tonåren när jag insåg att "herregud, alla andras version av världen är inte samma som min". Hallå ja. Ibland kan man verkligen känna att man bor på olika planeter. Som när Kim tycker att det är jobbigt att jag gärna behåller några grejer i vagnen som man använder ofta och är bra att ha med - typ vantar, hörlurar, en extra filt osv. Men han tycker att jag lastar den full och det blir drygt att köra runt med prylar man inte använder. Vi är ofta på olika planeter när det kommer till sådant. Han vill helst ha tomma skåp hemma, jag gillar att köpa typ ett extra paket toapapper för då får man uppleva den magiska känslan av att OJ nu är något slut men vilken TUR att jag redan köpt det så jag bara kan hämta en ny i skåpet (!!). Precis, den känslan. Jag märker det även i jobbet. Det jag upplever som jobbigt och påfrestande går min koordinator Elin in i med spänning och tycker är intressant. Vilket är tur eftersom vi då kompletterar varandra. Men jag tänker också mycket på det nu som nybliven mamma. Det är så mycket som man upplever beroende på vilken referensram man har. Prick allt kan bli jobbigt om man fastnar i att det är jobbigt. Och är ens referensram att sova 8-10 timmar per natt så blir det fruktansvärt när det dras ner till 4-5, som ett exempel. Gud, nu svävade jag iväg här. Det blev nog rätt osammanhängande det här. Har helt enkelt tänkt mycket på hur olika referensramar vi har och hur det påverkar vår inställning till livet och vardagen. Det var nog bara det.
