Idag handlar mycket om att synas, höras och ha ett stort nätverk. Folk ska svinga visitkort, förfölja varandra på tjugonio olika sociala medier och andas uppdaterad dygnet runt. Jag som tidigare alltid älskat att stå i centrum, vart familjens linslus och haft barndomdrömmar om diverse modellfasoner har nu vänt på steken totalt. När arbetsdagen är slut är jag så tacksam för att få vara nära några få utvalda, missbruka kvalitétstid och verkligen umgås med dem som betyder något. Jag gömmer mig gärna under täcket och stänger av allt som heter uppkopplad i ett försök att jämna ut uppmärksamheten som mitt jobb innebär. Missförstå mig rätt; Att ha en stor blogg, få möjligheten att visa vad man går för i tidningar, radio osv är fantastiskt roligt och mitt "jobbjag" kan inte vara lyckligare. Men för att inte tappa fotfästet är jag så glad för det anonyma och privata. Att hitta balansen oavsett vad ens arbete innebär gör oss säkerligen till bättre människor. Hur skiljer ni på jobbliv & privatliv?
