Skrev det här inlägget för ett år sedan och vill lyfta det igen. Fortfarande lika aktuellt. Jag tänker på hur vanligt det är att kommentera mat – eller snarare skuldbelägga mat och ätande. Hur ofta hör vi inte människor ursäkta sig för att de väljer att äta något som innehåller socker/fett/kolhydrater/annat än luft eller har en stämpel att vara lite ”onyttigt”. Hur ofta hör vi inte någon säga något ursäktande när hen väljer att äta något som kanske inte är det mest näringstäta som finns. Hur ofta sägs inte orden ”unna mig” och ”jag borde inte äta det här men” eller ”på måndag blir det nyttigt igen” och ”jag ska skärpa mig”. Ständigt detta skuldbeläggande av mat, ätande, sig själv och andra. Jag funderar på vad som skulle hända om alla slutade att prata om mat på det sättet. Om alla slutade att ursäkta sig för vad man väljer att äta och inte. Om alla slutade att prata nedvärderande om sig själva när det kom till mat och ätande. Om alla slutade säga allt det där som gör att någon känner sig dålig för att den väljer att äta den där bullen eller att inte äta den där bullen. Om vi slutade att hela tiden prata om och värdera våra val och istället lät det vara. Jag tror att mycket oro och press skulle släppa. Att många som förknippar mat och ätande med ångest och prestation skulle bli, lite mer, befriade. Läs även: 12 saker som är oväntat hälsosamma!
