Vi har pratat om det här med "duktig flicka" förut och nu vill jag göra det igen. Ni är så otroligt många som mejlar ord som beskriver hur ni pressar er till max, ramlar ihop av utmatning, alltid tackar ja och aldrig klappar er själva på axeln. Jag vill så förtvivlat gärna ta er alla i min famn och säga att det ordnar sig, slappna av och njut av livet men känner så förbaskat väl igen mig och den där "duktiga flickan" som ständigt pockar på uppmärksamhet. Jag kan inte förstå vad det är som får oss att göra såhär mot oss själva och har förstått att det är ett heltidsjobb att försöka lista ut var den här pressen kommer ifrån. Men jag vill att ni ska veta att ni inte är ensamma. Vi är otroligt många som varje dag har en smygande fight med pannbenet huruvida vi ska våga säga ifrån, inte tro att vi räcker till och göra allt det där som vi egentligen inte orkar. Bara för att vi är duktiga flickor som vill vara bäst ,. på allt ,. samtidigt. Idag gör vi oss själva en tjänst och gör något som just DU mår bra av. Tacka nej till något du egentligen inte vill, kryp upp i soffan med filten, vänta med ett måste eller bara ge dig en klapp på axeln. Vi måste lära oss att världen inte faller för att vi inte är bäst på allt. Vi är bra ändå. Okej? .
