Många av oss lider av egen-mobbing, dvs. vi trycker ner oss själva. Det kan handla om diverse spegelbilder som inte duger, kroppsdelar som det dras och spottas på eller prestationsångest som föds ur tvivel. Oavsett hur det låter så är fler än vi tror involverade i just mobbing av den egna kroppen och personen. Fruktansvärt tungt och orättvist. En av mina PT-kunder skrev ett långt och sorgset meddelande om hur hon hatar sig själv, vill byta bort sin kropp och drunknar i sina egna elaka ord, varje dag. För att försöka hjälpa henne att hitta rätt sida drog jag ett exempel som kanske inte är så tokigt. Se dina tankar i klartext. Hur många elaka ord du än har så finns det ett sunt förnuft där bakom. Dela upp dem i två lag, de elaka och det sunda. Nu är det upp till dig att kämpa för att hålla nollan eller göra mål på det elaka laget. Låt inte de elaka tankarna dribbla bort dig i spydigheter, fälla dig i falskhet eller skrika tvivel i ditt öra. Se till att varje elak spelare är täckt med sunt förnuft. När en elak tanke kommer - hur försvarar den sunda sidan? Står du framför spegeln och det elaka laget nyper dig i magen, påpekar hur ful och hemsk du är och att du inte kan ha de där byxorna för dina lår är gigantiska - låt det sunda förnuftet försvara. Dina lår kan inte ha blivit större sedan igår då tyckte du att de var helt okej, till och med fina. HUR kan de ha ändrat sig på en dag? Det är inte logiskt. Så istället för att bara släppa fram mobbingen, släppa in elaka mål och lägga dig platt. Låt det sunda förnuftet gå ut på planen och fightas, kämpa och slänga ut sina logiska, snälla och sunda åsikter. Försvara. Snurrigt och långt? Hoppas budskapet gick fram :)
