Lördagsgodis! Jag har nämnt några gånger att vi inte kör konceptet "lördagsgodis" med Edith och får alltid frågan om varför så här kommer mina tankar om det. Lördagsgodis som fenomen har en god tanke i att man vill begränsa mängden godis, vilket ju är rimligt. Jag är uppvuxen med någon variant på att vi köpte godis på lördagar men det var inte någon stor grej och det pratades aldrig om det på ett sådant sätt som jag upplever att det görs idag. Hemma hos oss var inte sötsaker någon god grej eftersom mamma älskar att baka. Frysen var alltid full med olika sorters kakor och bullar och ville man ha några småkakor med sig i badet en tisdag så var det ingen som ifrågasatte det. När folk hälsade på har vi fikat och det har aldrig pratats om att man bara får ta si eller så många, vilket ledde till att jag har upplevt (och upplever) att det inte blev så stor grej. Ibland var man sugen på en eller tre, ibland ingen. Det blev inte ett fokus på att komma åt sötsaker eftersom det var något gött och fritt eller hur jag ska uttrycka det och så var det med det. Därför blev det inte heller ett sådant stort fokus på det där lördagsgodiset.Min upplevelse är att lördagsgodis har blivit något som lite spårat ur. Att eftersom det är så heligt och förbjudet så blir det något man lägger väldigt mycket fokus på. Man längtar till lördag när man ska få äta godis. Man har förbudet hela veckan vilket ger lördagsgodiset en (i min värld) osund position. Jag vill inte förmedla det till mitt barn. Jag förstår att hon kommer att upptäcka lördagsgodis och att hon kommer vilja äta godis och allt det där. Det är inga konstigheter. Klart att hon ska få äta godis om hon vill det. Men att vi som föräldrar ska tuta i henne en form av godisförbud, som det ju blir när det är lördagsgodis dvs att godis bara är tillåtet en dag i veckan och förbjudet resten, är inte något som rimmar med min syn på mat.Det finns ofta en skål med mörk choklad här hemma. Ibland tar Edith en bit, frågar om hon får smaka och ibland tappar hon intresset rätt snart och ibland suger hon i sig den. Det är ingen skillnad på min reaktion när hon frågar om hon får smaka choklad mot om hon frågar om russin, potatis eller frukt. Sedan förstår jag att hon rätt snart kommer att upptäcka att godis och sötsaker är värderas på ett speciellt sätt i samhället. Att det är något som påverkar oss på ett annat sätt än en potatis, men förhoppningsvis så kan det här bidra till att hon hittar ett sund förhållningssätt till det.Om det är vettigt eller ej återstår att se. Det är inte på något sätt ett facit, bara hur vi resonerar i den här djungeln.Hur resonerar ni i den här frågan? Läs även:→ Vi lär oss stänga av redan som barn
