Hur ser du på festande? Jag vet att du inte dricker så mycket nuförtiden, men har anat att du varit ute lite grann för några år sedan. Är student och det finns många tillfällen för fest och alkohol. Känner ingen press på drickandet i sig utan tycker det är skitroligt, men min fråga är egentligen vad som är ”lagom”? Hur förhåller man sig till alkoholen? Jag vet ju att det inte är hälsosamt att dricka sig berusad, det kan nog ingen säga att det är, men samtidigt är det väl ohälsosamt att känna ångest av att då och då (om det inte är för ofta) göra det? Eller bör man alltid vara måttlig i drickandet? Kan man “unna sig” en fylla på samma sätt som en go tårta? Man ska ju inte få dåligt samvete av att äta något sådant, men är det samma sak med alkohol? Får alltid dåligt samvete efter en utekväll (som kanske varit jätterolig) och som följs av en väldigt stilla ”dagen efter”vilket känns tråkigt, men samtidigt kan ju ingen säga att fyllan är något positivt för kroppen? Tack för en intressant fråga! Du har helt rätt i att jag festade när jag var yngre och rätt rejält med. Från tonåren upp till ca 21 var fest en självklar del av min vardag. Många gånger var det utgång både fredag och lördag, på somrarna ibland tre eller fyra kvällar i rad. I Hedemora där jag växte upp så umgicks man genom fylla och hemmafester. Men nog om det, nu till din fråga! Ska man hårdra det så är såklart ingen alkohol det absolut bästa för kroppen, psyket och människan, men i verkligheten så kanske man inte vill leva så. Precis som en del älskar att fika så älskar en del att ta ett glas gott rödpang eller att dricka en öl. Oavsett hur man förhåller sig till alkohol så är nog det viktigaste att man känner att man själv har en sund nivå på det. Och väljer man att dricka så är det ju synd att ha dåligt samvete - om det inte spårar såklart men då kan man behöva reda ut hur man ska förändra det och vad det beror på. Men säg att man upplever att man har en sund relation till sin alkoholkonsumtion och tycker att det ger en mycket positivt, ja då är det bra så. Observera att jag inte uppmuntrar till att konsumera alkohol. Det är mycket (massor) som är problematiskt med vårt samhälles romantiserade bild av alkohol och hur vi konsumerar alkohol. Hur sjukt är det inte att den som väljer att inte dricka är den som är konstig och måste försvara sig. Och det här med att en fest inte är en fest om den inte innehåller alkohol och att det är så många som aldrig skulle kunna tänka sig att göra mängder med aktiviteter (som att gå på dejt, käka middag på restaurang, gå på klubb, se på fotboll osv) utan att dricka någon (eller flera) alkoholhaltig dryck. Så för att summera: Vårt samhälle har en sjuk syn på alkohol som skadar många. Känner man själv att man har en sund relation till det och att det positiva överväger det negativa så finns det ingen anledning till att ha dåligt samvete, precis som att när man väljer att fika så njuter man av det. Ungefär så. Hur resonerar ni kring det här? Bild från vårt bröllop: Sarasblick
