Jag var på en utbildning i helgen och vi pratade om det faktum att vi aldrig haft så mycket kunskap om träning och kost (mat) som nu. Vi har aldrig haft så många specialistläkare som nu. Vi har aldrig haft så mycket information, trender och fokus på hälsa. Och ändå så har vi nog aldrig varit så ohälsosamma. Sjukskrivningarna går i taket. Människor är sönderstressade. Landet är delat i två läger: De som tränar konstant och jämt och nästan för mycket. Som tar träningen till nya nivåer, blir övertränade, tävlar, lever som en elit och som pressar sig själv till att prestera träning. Och de som gör precis tvärtom. Som aldrig tränar, som är inaktiva, stillasittande och inte vill röra på sig. Barn och ungdomar blir sjukskrivna redan i skolan. Sociala mediers flöden svämmar över av nakna kroppar, starka rumpor, mirakelpulver och coola övningar. Det börjar pratas balans och att målet är att må bra. Ändå är det så få som verkar göra det. Och så många som verkar leva i obalans. Vad gör vi för fel? Hur kan allt det som är så bra (forskning, specialister, hälsofokus, kunskap, inspiration, information osv) bli så fruktansvärt dåligt, ohälsosamt, pressande, stressande och tärande?
