Hej Fia! Tack för att du delar med dig så mycket om din utbrändhet! Jag har själv precis blivit sjukskriven på heltid i 4 veckor till att börja med för depression. Min fråga till dig som har erfarenhet blir såklart vad du har gjort för att det ska bli bättre? Har du några tips på hur man börjar resan mot ett tillfrisknande? FIA SÄGER: Att vara sjukskriven är enormt skrämmande i början. Det är ensamt, ångestladdat och vidrigt på alla sätt, speciellt när det handlar om psykisk ohälsa. Det första steget mot att bli bättre är nog alltid att inse att du är sjuk. På riktigt. Jag vet inte hur många gånger de första 3 månaderna jag berättade för folk att jag är sjuk, utbränd, utan att ha en aning om att jag faktiskt var det. Det var mest som ett försvar till varför jag inte var lika pigg som tidigare. Det var först i min 4e månad som sjukskrivning som jag började förstå, ta in och slutligen acceptera att jag var sjuk, på riktigt. Först då kunde jag slappna av i det och börja bli snäll mot mig själv. Jag kan skriva en hel bok om det här året, hur det är att vara sjuk i utmattningsdepression och hur jag egentligen har hanterat det men för att sålla så listar jag några punkter som betytt mycket för mig. Hoppas dessa kan bidra till något gott för er som är i liknande situationer. - Gå ut! Det är bra att vara inne, ensam och möta allt det jobbiga men tillslut sätter sig ångesten i väggarna. Försök att få ut dig i vart fall en gång om dagen för att hämta ny luft i lungorna och få andas. Det hjälper på så många sätt och jag kan inte nog säga det. Gå ut. Sätt dig i skogen, vila på en bänk, gå runt huset eller bara ligg i gräset. Huvudsaken är att du kommer utomhus en liten stund varje dag. - Skriv av dig. Att prata med nära och kära är självskrivet och väldigt väldigt bra, men glöm inte att skriva av dig. Öppna ett block, datorn eller skaffa dagbok. Att tömma huvudet på tankar och känslor kan hjälpa dig att reda ut paniken som trasslar till tankarna. Fundera inte på formuleringar och att stava rätt - Bara töm huvudet och skriv utan att läsa det du skrivit fören efteråt. - Lyssna på din magkänsla. Har du bokat in något och kroppen skriker nej? Är du på väg till en tillställning och du känner stress? Känner du dig tvingad att vara social trots att du inte orkar? Vill du bara sitta själv i ett hörn och läsa en bok? Lyssna alltid alltid på din inre röst. Tvinga dig inte iväg på saker, våga säga nej, ångra dig och låta dagsformen bestämma. Du kommer ha helt olika energinivåer från dag till dag, lyssna på dem. - Ät/drick regelbundet. Att tappa matlust, energi, smak och matglädje hör ofta till en utbrändhet/depression och det är så viktigt att du får i dig näring och mat. Dela upp det i mindre mål och det är alltid bättre att äta något än att inte äta. Jag har haft perioder då lukten och tanken på lagad mat gett mig illamående vilket resulterat i återkommande filmiddagar. Hellre det än inget alls. Drick vatten, smoothies, juice eller mjölk. Det viktigaste är att du inte slutar äta och dricka. - Våga vara öppen. Visa när du är arg, gråt högt när du är ledsen, ring en vän när livet känns piss, berätta för dina föräldrar och låt din omgivning ta hand om dig. Säg att du inte orkar diska och tvätta. Be dem massera dina axlar när de är trasiga, be dem ta ut dig på en promenad, läsa för dig, bädda ner dig på kvällen eller det du behöver. Det är helt okej att bli omhändertagen och det är så viktigt att släppa fram dem som vill ta hand om dig. - Minimera stress och måsten. Min kille har fått rodda nästan allt för mig under dåliga perioder. Han har tvättat, städat, handlat, svarat på mail, lyft mig ur sängen, masserat, ringt hem, bokat av grejer, lyssnat, tröstat, matat och diskat. Det är jobbigt för alla iblandade men det viktigaste är att du får hjälp och minimerar allt som anstränger. Du hade gjort samma sak för den som gör det för dig. - Låt det ta tid. En depression och en utbrändhet tar tid. Har du fallit dit på riktigt så krävs det omstrukturering av vardagen, enorma mängder vila och sömn, terapi-timmar och djupa svackor. Det kommer vara ett steg fram och fyra bak i början och det är en del av processen. Det behövs för att du ska ta dig ur detta och lära dig dig inför framtiden. Låt det ta tid. Jag har vart sjukskriven ett år på 75-25%, gått fram och tillbaka och är fortfarande inte frisk. Jag mår bättre, betydligt bättre och är ofta piggare men det betyder inte att jag är frisk. Ha inte bråttom med att bli det, lär känna dig själv och ditt nya jag istället. Var rädd om dig!
