På tal om det här med att gå in i väggen och lida av "duktig flicka"-syndromet. För att komma tillbaka efter att jag hade träffat väggen var jag tvungen att genomföra en del drastiska förändringar för att orka med utan att för den delen dra ner på tempot och förlora arbete och känsla. - jag satte telefonen på ljudlös och där har den stannat sen dess. Ringsignaler ger mig obehag och eftersom jag ändå har telefonen i närheten hela tiden så finns jag ändå tillgänglig och skulle jag missa ett samtal är det inte värre än att jag ringer upp när jag ser det. - jag styrde om mina arbetstider och arbetsdagar för att få rutiner och bli en bättre vardagsmänniska. Jag planerade in det som passade min ork och dag itsället för att anpassa mig efter alla kunder vilket tidigare innebar att jag var på gymmet tolv timmar i sträck med både morgon, dag och kvällskunder. Nu kör jag mitt schema, är lugnare, gladare och tryggare i mig själv vilket gör att jag presterar betydligt bättre. - jag började tacka nej. Från att tidigare alltid ha ställt upp, anpassat mig och vart schysst mot alla och glömt mig själv känner jag nu efter, vågar avstå, säga nej, säga ifrån och känner mig på något sätt som genuinare människa. Hittills har ingen klagat utan snarare uppskatta min energi. - jag arbetar hårt på veckorna så helgerna kan vara min frizon. Eftersom jag älskar att arbeta och dessutom är egen företagare är det lätt att glömma att skilja på arbetstid och fritid och jobba lite här och där och "bara" gör det där och det där. Det leder aldrig till något gott och nu är jag stenhård med mina helger: de ska vara avstängt, avlsppnat och annorlunda från vardagen. Våga vila! - jag skriver numera ner ALLT. Från simpla saker som "tvättid kl. 07", "färga håret" och "dejt med ida" till möten, saker som ska göras, något speiellt att blogga om, betala hyran, PT-kunder och annat jag ska komma ihåg. Jag har slutat lita på att jag ska komma ihåg allt och skriver hellre ner det så det får lämna hjärnan. Det är som en befrielse och det rekomenderas verkligen! Har ni fler tips får ni gärna dela med er. Jag tror att vi är alldeles för många som upplever den duktiga flickan och vi behöver hjälpa varandra att bli av med henne. Och framförallt, vi är inte dåliga människor för att vi börjar prioritera oss själva eller börjar tacka nej. Tvärtom tror jag att vi blir gladare och bättre människor av att våga göra det vi verkligen vill och känner för, det blir genuinare då.
