HEJ! Tiden försvann. Plötsligt är det torsdag eftermiddag. Och jädrar vad glad jag är över känslan som bor i min kropp just nu. För första gången på en stund känner jag mig tillfreds mentalt. Det svänger ju hej vilt, rimligt i den här processen, och nu när jag får vara här så njuter jag av varenda sekund. Imorse kom jag på mig själv med att svära i hallen när jag skulle iväg. Packade ihop i sista stund och muttrade, som jag alltid gör, om hur knäppt det är att jag inte förbereder kvällen innan. Och igår insåg jag att jag behöver testa en ny grej: Har hamnat i en rutin där jag svarar på DM på instagram lite hela tiden under dygnet. Ändå ligger jag alltid efter eftersom det ständigt trillar in nya, vilket är så roligt och givande. Värdesätter dialogerna med er som följer så mycket. Och jag insåg att det inte är hållbart att svara lite hela tiden, och inte särskilt effektivt. Så nu ska jag prova att avsätta en stund under dagen till att svara på DM istället och låta kvällarna vara fria. Och återigen så påminns jag om hur snällt det är att reflektera över sina vanor och beteenden. Tidigare så fungerade rutinen att svara på DM utspritt över dygnet, nu tror jag att det kommer fungera bättre att göra det på bestämda tider. Och om några månader igen så kanske något att känns bättre. Minns vilken effekt det gjorde när jag för några år sedan slängde om hela min morgonrutin. Innan så åt jag alltid frukost först och gjorde mig i ordning efter, vilket resulterade i att jag alltid kände mig stressad på morgonen eftersom jag drog ut på frukosten för länge och sedan fick skynda mig att bli klar och komma iväg. När jag bytte ordning på det (och började duscha på kvällen istället för på morgonen) gjorde en enorm skillnad. Att göra mig klar först gör att jag kan slappna av och äta frukost i lugn och ro. Nu blev det ett sidospår. Fint att skriva. Saknade det trots att jag uppdaterade senast igår morse. Nåväl, nu ska jag cykla hemåt. Vi hörs imorgon! Kram!
