Jag upplever att många är oerhört hårda mot sig själv. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att vi lever i ett högpresterande samhälle där ytan premieras och poleras. Vi ska helt enkelt vara duktiga, för duktiga. Detta gör att många blir sin egen värsta fiende och domare. Många sysslar med någon form av självmobbing, kritiserar, dömmer och slår sig själva mentalt. Ingenting är bra nog. "Visst jag gjorde det där men det spelar ingen roll för det där blev inte gjort." Vi kommer liksom aldrig fram till ett mål eller en plats som vi duger på. Vi får sällan vila. Jag fick ett enormt värdefull råd av en vän som kan vara världens klokaste människa. Hon lärde mig plus och minus. Alltså hur vi kan använda detta i vårt liv för att må bättre och ta hand om oss själva. Nu kan jag inte återge hennes ord i ett kort blogginlägg men jag vill ge en version av tipset. Tänk att du samlar på plus och minus i vardagen. När kvällen kommer så kan du samla ihop dem och värdera dem. Ungefär såhär: + Tog mig tid att fika med en vän + Fick en bra recension + Kände mig glad hela eftermiddagen + Åt mellanmål - Chefen var på dåligt humör vilket gjorde mig osäker - Har dåligt samvete över xx - Kom försent till mötet Se sedan vad dina plus och minus sedan är och innebär. Att chefen var på dåligt humör handlar säkerligen inte om dig. Hur kommer det sig att det gjorde dig osäker? Att du kom försent till mötet är mänskligt och går lätt att göra bättre nästa gång. behöver du verkligen ha dåligt samvete över xx eller är den känslan obefogad? Det här är ett enkelt sätt att reflektera, lära känna sig själv, sina reaktioner och även se vad som faktiskt ger och tar energi. Detta är som sagt en skämatisk egen version av det min vän lärde mig men hoppas att den kan bidra! ,. nu ska jag gå ut och paddla en sväng innan solen försvinner. Puss!
