Jag har länge fascinerats av det här ätandet på språng som kom med alla "take aways" för några år sedan. Vi ser många som springer ut med ett bakverk på stan, hastigt suger i sig en rem på vägen till mötet eller rentav pinar på med handen i godispåsen på väg hem. Alltså ätandet i farten. Jag resonerar såhär: - choklad, gottigott och desserter vill vi ju njuta av när vi väl väljer att äta dem. Eller hur? Då ska de inte hetsätas i bilen eller på språng, då missar vi ju halva nöjet eftersom vi är på väg med fokus på annat. Det är knappt så vi hinner känna smaken. Ät chokladen men välj då att spara den tills du kommer hem så kan du ju njuta 100% och det kanske leder till att du blir "mätt" redan efter 3 bitar ibland. När vi äter medvetet så hinner hjärnan registrera det och därmed hjälpa till att tala om när vi är nöjda. Genom att skippa "gå-och-äta"- grejen kan vi vinna njutning och förlora onödig energi. Hur tänker ni? .
