Är så fruktansvärt glad över att jag börjat springa igen. Skrev ju förra veckan att jag var så frustrerad över att inte ha fått ihop träningen den senaste tiden. Sprang två morgnar innan inspelning förra veckan och gav mig själv bra förutsättningar. Bestämde mig själv för att gå ut och rasta mig helt förutsättningslöst. Ingen press på tider eller sträcka. Både gångerna blev det en långsam runda på ungefär tjugo minuter som gav enorm energi för dagen. Det skapade ett sug efter mer vilket gjorde att jag sprang i helgen. Och igår var jag sugen igen. Den här gången sprang jag fortare och mer bestämt, för att kroppen var redo för det. Och plötsligt så är jag inne i något flow som känns så snällt och välgörande. Fortfarande utan press och med fokus på att rasta och rensa huvudet. Är så glad över att det lossnade på det här sättet!
