Jag har ju länge inspirerats av alla akrobatiska yogisar som krälar runt på händer med fötterna i läckra poser runt nacken samtidigt som de sträcker tårna, bjuder på ett strålande garv och är i spagat ... eller ungefär så. Avundas verkligen den smidigheten, kroppskontrollen och giva styrkan. I min värld slår det alla bänkpresskilon och perfekt rundade skinkor. Det där med att kunna svinga runt på sin egen kropp, att möta dess funktioner och samarbeta med den. Det är fasiken fantastiskt i vår så utseendeälskande värld. För om vi tänker efter, hur ofta fokuserar vi egentligen på hur vi använder vår kropp, jublar över vad den GÖR och inte hur den ser ut eller samarbetar för den. Kanske inte så ofta som vi borde. Våra kroppar är i första hand till för att användas och bära oss genom livet, därför borde de få mer credd för vad de faktiskt kan åstadkomma, de där pinalerna. Träna för kroppens funktioner, inte för dess yta. Ungefär så. Hur som helst. Jag övar nu på att stå på huvudet och händerna, det är fantastiskt! Känner mig så enormt stark och tuff när jag lyckas fånga det där ögonblicket av totalt medveten balans. Sekunden då jag känner att jag tar kontroll över situationen, sträcker ut tårna och bestämmer över kroppens läge, upp och ner. Det är coolt! ,. sen krävs det fortfarande ungefär sju snygga fall innan de där ögonblicken sätter sig men det är en del av "att lära sig". Typ. ,. foto av Erik.
