Så var det bruten. Vilan. Jag har chockat kroppen med att släpa mig ur sängen och kötta jobb på datorn i ganska exakt sex timmar. Efter att ha haft någon typ av skön mossa i huvudet och inte tänkt en vettig tanke på två veckor blev det nu en rivstart. Har bokstavligt talat plöjt igenom diverse listor och grejer för att hamna i fas med arbetet igen. Sex timmar framför datorn utan vare sig luft eller någon form av paus är inte bra. Inte det minsta sunt. Nacken har stelnat, blodomloppet känns trögt och hela mitt väsen skriker efter att få kliva ut och andas frisk luft. Jag vill springa. Vill kasta saker för att få igång cirkulationen och känna att det finns muskler där under huden. Så, därför stänger jag nu ner fabriken och går ut. Ut för att känna att jag lever, att kroppen kan användas för den rörelse den är skapad till. Amen. ,. och en mycket gammal bild på det. Från när det var varmt, shortsväder och behovet av söta underställ var obefintliga.
