Alltså. I måndags gjorde jag mig själv en enorm tjänst. Ni som följer mig vet hur länge jag har längtat efter den där spirande träningslusten och att min nu främsta inspiration kommer från yogan och folk som har den där kroppskontrollen. I måndags var det mycket nytt i kalendern. Tidig morgon med höstens första Vakna med NRJ, äntligen inflytt på mitt nya kontor och mängder med grejer att pricka av. Höstens första arbetsdag var igång. När klockan närmade sig fem var det så enkelt att strunta i den planerade "prova på"-yogan vid 18.30. Jag tänkte på det. Ville bara hem och lägga mig i soffan. Diskuterade med mig själv och min kille. Han peppade, pushade och påpekade hur länge jag längtat efter detta. Så irriterande när han har rätt. Efter en promenad hem var det bara raka vägen in till träningskläderna. Känslan av att kroppen krävde det här. Väl inne i yoga-salen var jag hemma. Kroppen svarade, tackade och orkade mer än jag trott. Mitt sinne lugnades, ryggen sträcktes ut och tankarna stillades. En ro infann sig. Jag älskade varje minut och känner hopp. Äntligen äntligen har jag hittat mitt yoga-ställe där jag ska bygga upp min kropp igen. Bit för bit. Tack älskling för att du peppade mig tills jag blev förbannad och insåg mitt eget bästa. Tack till mig själv som tog tag i detta och orkade genomföra det trots min stela kropp. "You are only one workout from a good mood".
