Efter att igår ha spenderat en halv dag på tåg, flyg, tåg och tunnelbana för att komma hem hade jag mer än spring i benen när jag väl landade innanför dörren. Efter några snabba byten var jag äntligen ute i skogen och traskade halvt ihjäl mig med ben som jublade av lycka. Det är ögonblick som dessa som får mig att förstå att våra kroppar är till för att röra på sig. Ögonblick när du kliver på med sådan iver att hjärtat applåderar samtidigt som endorfinerna parar sig i pannan, ögonblick där du känner dig hög på livet och aldrig vill sluta svettas. Ögonblick där du får svart på vitt att det finaste vi kan ge oss själva är belastning på lungorna, svett under armarna och rörelser i kroppen. Ni vet, den där känslan ,. ,. och morgonens militärträning upprepade snällt precis den där fantastiska känslan, hej måndag! .
