När jag kom till Stockholm för tre år sedan upplevde jag stan som enorm och på gränsen till omöjlig eftersom det tog sådan tid att ta sig överallt med tunnelbanan. Jag kunde spendera timmar i att pendla bara för att ta mig till jobbet, till stan, hem och till vänner. Megatrist. Det öppnade sig en ny värld när jag fick hit min cykel och började trampa överallt. Plötsligt insåg jag att det ofta gick fortare att komma fram med cykeln plus att jag tjänade frisk luft och blev en gladare människa av att slippa kollektivtrafiken. Jag blev ännu gladare när jag började promenera och lära känna staden till fots. Numera promenerar jag ofta på vardagarna och alltid på helgerna. Möter jag vänner inne i stan så tar en jag mig dit med benen. På så vis blir staden härligare, jag får aktivare dagar och är ute mer. Rekomenderas! .
