Okej det blev en bild mitt i ett steg och ett andetag men jädrar vad fint - den togs när jag stegar ut från ett träningspass. Jag har ju beskrivit hur jag inte orkat ta beslutet om hur, vad, vart, när jag ska börja träna på något nytt ställe mitt i allt annat som pågått i livet i och med att rutinen rubbades så har det beslutet fått vänta lite. I lördags tröttnade jag och bara gjorde det. Köpte kortet och bokade en klass, frågade mina päron om jag kunde gå iväg en timme när de ändå var här och hängde med Edith och gav mig själv det här. Gick på klassen som innebar att hänga i en stång, svinga säckar, kasta sig på mage och försöka hoppa upp igen och liknande och bara njöt. Njöt av att inte behöva tänka. Njöt av att få hänga på. Njöt av att få lämna över rastningen av kroppen till någon som hade tänkt till. Och bara få ösa. I torsdags var jag hemma själv på yogamattan och sträckte ut och grejade. Då var det precis vad jag behövde. I lördags var det precis det där. Få kräma ur. Och nu har jag ett ställe att gå till igen. Det känns fint.
