Jag har äntligen klivit på yogamattan igen! Kom hem från en promenad och eftersom Edith sov, lägenheten var tyst och mörk så fick jag feeling. Det var så förbannat ljuvligt att få känna mig som vanligt i det att jag var helt fokuserad på min kropp på mattan. Den lilla stunden av att sträcka igenom kroppen gjorde nog lika mycket som en timmes sömn. Plötsligt lättade spänningarna, jag kunde dra djupare andetag och hela mitt väsen fylldes på med energi. Som jag skrivit tidigare så är stunder som dessa mitt vardagsplåster och nu verkar de bli viktigare än någonsin. Min ambition framöver är att få till dessa stunder två dagar i veckan. Helst fler, men det känns orimligt att räkna med det. Vad jag gör på mattan? Det som känns bra där och då. Någon solhälsning och sådant som sträcker igenom kroppen. Katt och ko, ligga rakt upp och ner och andas, några höftlyft, huksittande, framåtfällningar, krigaren och liknande. Det är så skönt att låta kroppen styra utan att planera. Det behöver inte heller vara länge. Jag snittar nog tjugo minuter men kan lika väl rulla ut mattan för mindre. Det ger alltid ny energi.
